Mandelriska

Denna goda matsvamp är sällan larvangripen. Den är större och kraftigare än andra rödbruna riskor och doftar skaldjur då den innehåller doftämnet trimetylamin.

Hatten är slät, ofta med små sprickor mot hattkanten, orange/gulbrun till rödbrun.

Mandelriskan trivs i ädellövskog, hagmark samt ängsgranskog i näringsrik mark. Bildar mykorrhiza med ek, bok, hassel och gran. Den är värmegynnad och växer i södra och mellersta Sverige. Den är signalart för äldre skog.

Mandelriskan blöder rikligt med mjölksaft.

Mandelriskan har vitt, kompakt kött och blöder rikligt med vit mjölksaft när den är färsk. Denna mjölksaft är mycket klibbig. Våtservetter rekommenderas.

Skivorna är gräddgula och blir brunfläckiga med ålder och tumning.

Lactarius volemus har en mild, ibland kärv smak som kan mildras något om svampen förvälls innan tillagning.

Foten har samma färg som hatten och blir brunfläckig vid tumning.

Tillaga denna riska länge -den är mycket fast i konsistensen och passar utmärkt i grytor, såser och stuvningar med dill.

Man kan färskfrysa eller torka mandelriska. Torkad mandelriska kan malas till svampmjöl för att användas i skaldjursstuvningar.

Jag gjorde egen räkfond, stuvade mandelriskan med fonden, dill och crème fraîche och serverade till smörstekt torskrygg, färskpotatis, knaperstekta bitar av fläsk, lärksopp och helstekta kantareller.

Mandelriskan är fast och kompakt i konsistensen. Dela den i mindre tunnare bitar eller hacka den innan tillagning. Den är jättegod att stuva med dill.

Hårdstekt mandelriska serverad med gräddfil, lök och persilja lär också vara en delikatess.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *