Vårtig röksvamp

Vårtorna trillar lätt av på Lycoperdon perlatum.

Röksvamp har haft många namn i folkmun.

I södra Sverige kallades röksvampen blindsvamp. År 1755 skrev Linné att man i hela Sverige trodde ”att röken från denna gör ögonen blinda, varför man överallt aktar sig för dess rök”.

Svampen har även kallats blinneblåsa, blindsopp, blodstilla, käringsvamp, kärringfis, fessopp, fnåksvamp, bofis, jessop, röksopp, fnysksvamp, fuksvamp, Skams snusdosa, trollägg, gastfes och skogsnuveläder. Skam var djävulen, gast ett illasinnat spöke och skogsnuva ett kvinnligt skogsrå.

Käringsvamp användes för ”att stilla blod”, den brukades ” af Allmogen för att stämma blod och äfven af Åderlåtare, som ej lärt att förbinda”. Man sprutade helt enkelt det bruna sporpulvret rakt på såret genom att klämma på röksvampen. Vid näsblod skulle man stoppa en rökboll i näsborren, sedan badda hela näsan med kallt vatten och vid inre blödningar skulle surmjölk användas med röksvampen.

Man samlade in röksvamp så att lagret skulle räcka hela året. Lisa Johansson i Vilhelmina socken beskriver:

”Röksvampen samlades på hösten, då den var övermogen, och lades på hyllor för att torka.

Då den var torr förvarades den i en låda eller påse och gömdes undan tills den behövdes. Röksvampens ull var blodstillande och med den kunde det största blodflöde hejdas, till och med om det var en pulsåder som skadats. Såret fylldes så snabbt som möjligt med rökullen. Svampens skal avlägsnades, och sedan såret var tillstoppat lades ett förband med näver, vilket med trasor fixerades på det skadade stället.”

I folklig läkekonst har röksvamp använts till sårbehandling i hela Europa och Nordamerika.

Så länge röksvampen är helt vit i genomskärning, går den bra att äta.

Röksvamp växer på marken (sällan på murken ved av löv- och barrträd) i löv- och barrskog samt betesmark.

Läs mer om vårtig röksvamp på Svampguiden.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up