Finluden stensopp

Under utbildningen i Svampkunskap vid Sveriges lantbruksuniversitet skrev jag om finluden stensopp, men först några bilder från juli 2020.

Det ljusa ådernätet på foten syns tydligt.

*Boletus reticulatus* växer tillsammans med bok, skogsek, skogslind och hassel.

Hatthuden är tunn och färgar inte av sig på köttet under.

Finluden stensopp trivs i ek- och bokskog samt på löväng och hagmark.

Finluden stensopp Boletus reticulatus

Anne-Karin Mikonaho: Eget arbete vid SLU, 2017.

Kännetecken: Hatt välvd, grågul till ljusbrun. Hatthuden är finluden likt sämskskinn eller persikor, skör och spricker ofta upp till ett rutmönster vid torka. Rör som unga vitaktiga, som äldre gula till gulgröna. Fot vit till gråbrun, vanligen knubbig, ibland slank, med vitt ådernät. Svampkött vitt, även strax under hatthuden. Mild nötlik doft och smak.

Förväxlingssvampar: gallsopp, karljohan, rödbrun stensopp, brunsopp.

Utbredning: Vanlig i södra och mellersta Sverige, Norge, Finland, Danmark, ännu vanligare i södra Europa, förekommer också i Nordamerika, Japan och Kina.

Ekologi: Markväxande i lövskog och hagmarker, gärna tillsammans med ek och bok, kommer ofta redan vid midsommar om nederbörden varit riklig.

Övrigt: Läcker matsvamp i klass med karljohan. Innehåller rikligt med fibrer samt B2-, B3- och D-vitamin samt folat, kalium, zink och selen (arktisetaromit.fi).

Kallas även sommarkarljohan, grågul stensopp eller sämsksopp. Tidigare känd som Boletus aestivalis på latin.

Sammanfattning

På vissa bilder av finluden stensopp tycker jag mig se en vit hattkant (lik den hos karljohan) -kan den finnas där trots att artbeskrivningar säger den inte ska göra det?

Finluden stensopp - Boletus reticularis.jpg

Bilder: Michael Krikorev och Anne-Karin Mikonaho 2017.

I sommar har det inte varit så varmt och de finludna stensoppar jag hittat har inte haft så uppspruckna hattar. Stensopp överhuvudtaget är uppskattad som matsvamp, jag har hittat mycket mer material än vad som går att presentera här.

Inledning

Som nyinflyttade i byn Torsebro utanför Kristianstad, går vi med vår hund i krutbruket med anor från 1600-talet. Krutbruket är sedan länge nedlagt och Torsebroparken (själva säger vi bara Krutbruket) med ädellövskog går numera under ett naturvårdsavtal. Nära stigen längs med Helge å växer det soppar här och var, alla med uppspruckna rutiga hattar. Vad var det för soppar?

Nyfikenheten var väckt och jag fann att det handlar om en släkting till karljohan, finluden stensopp, som jag faktiskt plockat tidigare -fast då unga exemplar vars sköra hatthud inte hunnit spricka i sommarvärmen.

Hur tidigt börjar denna svamp komma egentligen? Hur gör man för att hinna före larver, sniglar, tordyvlar, ekorrar och gul svampsnylting?

Jag vill presentera finluden stensopp som anses minst lika läcker kulinariskt som karljohan.

Hattens yta är fint luden – om man stryker försiktigt på hatten kan man få en känsla av att stryka på ett sämskskinn (Källberg). Bild: Michael Krikorev

I torrt väder krackelerar hatthuden och foten får fläkskador (Forsberg och Lindberg).
Bild: Michael Krikorev

Beskrivning

Finluden stensopp Boletus reticulatus.

Hattens färg är grågul till ljusbrun, dvs inte så mustigt brun som hos karljohan. Dessutom är den, speciellt som ung, finluden på hatten. Finluden stensopp saknar den smala, vitaktiga hattkanten som finns hos karljohan. Vid torka spricker hatthuden ofta upp i ett rutmönster och då avslöjas att hattköttet är helvitt -karljohan har ett svagt brunviolett kött alldeles under hatthuden (Holmberg & Marklund 2014).
Rör som unga vitaktiga, som äldre gula till gulgröna (Krikorev).
Spolformade släta sporer 13-15 x 4.5-5.5μm med olivgrönt/snusbrunt sporavtryck (first-nature.com).
Fot vit till gråbrun, vanligen knubbig, ibland slank, med vitt ådernät (Krikorev). Det fina ljusa ådernätet längst upp mot hatten når långt ned på foten, som ibland är nätådrig ända ner till basen (Källberg 2003).
Svampkött vitt, även strax under hatthuden. Smaken är mild. (Svampguiden 2017)

Växtplats

Utbredning: Vanlig i södra och mellersta Sverige upp till Dalälven, vanlig i södra Europa, förekommer också i Nordamerika, Japan och Kina. Arten är en tidig sommarsvamp.

Växtsätt: Mykorrhizasvamp, bildar mykorrhiza med ek och bok. Biotoper viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, ädellövskog och lövskog. Substrat/föda: växtdelar (ej ved) från bok, hassel, skogsek och skogslind (artfakta.artdatabanken.se).

Växer i såväl ek- och bokskogar som björkhagar upp till ekens nordgräns (Mossberg, Karström, Nilsson, Persson 2016).

Förväxlingssvampar (Svampguiden 2017)

Gallsopp – med mörkt ådernät på foten, besk smak, oätlig. Växer med tall på magra marker (Holmberg & Marklund 2014).
Karljohan – med brunviolett svampkött strax under hatthuden, läcker matsvamp.
Rödbrun stensopp – med mörkare rödbrun hatt, växer i barrskog, läcker matsvamp. Växer ihop med tall -kallas populärt för tallkalle (Holmberg 2007).
Brunsopp – saknar ådernät på foten, blånar över rören, läcker matsvamp.

Diskussion

Stensopp och kung Karl XIV Johan

Stensopp fick namnet karljohansvamp efter kung Karl XIV Johan som älskade den ätliga rörsoppen och t o m lät odla den i ekskogsparken vid Rosersbergs slott. Idag är stensoppen uppdelad i flera arter och den art som växer i Rosersbergs slottspark är med stor sannolikhet finluden stensopp. Att odla mykorrhizasvampar är mycket svårt. Man kan gynna bland annat finluden stensopp genom att hålla markerna relativt öppna och samtidigt, givetvis, låta träden stå (Holmberg & Marklund 2014)

Näringsvärde

Baserat på en analys av fruktkroppar samlade i Portugal finns det 334 kilokalorier per 100 gram stensopp (som torrvikt). Näringsvärdet i 100 gram torkad stensopp är 22,6 gram protein, 55,1 gram kolhydrater och 2,6 gram fett. Färska fruktkroppar innehåller ca 91% vatten (sciencedirect.com).